Rio fortsattning...

Var hang gliding over Rio, sin skulle krona var resa innan hemfard, ar installd idag pga en dodsolycka i sondags, en kvinna som tydligen foll ur sin sele. Nu funderar vi hur vi ska tillbringa dagen...

Tillbaka i Rio

Vi bor vid Ipanema beach, kom imorse efter en laaang bussresa. Ska ut och dricka Caipirinha innan middag nu snart... Imorgon ska vi hangflyga (hang gliding) over Rio stad, med instruktor sa kalrt. Vi tandemflyger!

I overmorgon sista dagen pa resan, vi grater... vill inte hem och arbete, har insett att heltidsarbete inte ar for oss ;) ... ,men vill hem och traffa er alla och bjuda er pa Caipirinha (ska foska kopa med oss lite av den beromda romsorten).

Ses snart alla harliga!

Kramen
Sophia & Erik

Trancoso

Harliga strander, pittoresk by och sma sota hus malade i pastellfarger. Lojligt dyrt dock, en pizza kostar 250 pix och da ar maten som bast medioker. Vi betalar garna for vallagad mat med bra ravaror med detta ar patetiskt. Tyvarr sa blir vi kvar ngr dagar for lange, eftersom vi redan bokat och betalat for bussresa till Rion, vi hinner bli rastlosa (stackars oss...). men det ar faktiskt sant. Lata dagar med alldeles for dyr mat och dryck kan faktiskt gora en rastlos...nar det itne finns ngr alternativ och man tvingas betala for dalig och svindyr mat. Vi tog in pa lyxigare hotell en natt och unnade oss drinkar vid poolkanten och bodde i en liten hydda med utsikt over havet, makalost vackert!

Aker vidare till Rio pa en 17-timmars bussresa.

Brasilien: Itacaré

Sandstrander, palmer, klart hav, stora vagor. Bor vid stranden. Sista tva veckorna ska vi njuta av sol och bad vid paradisiska strander. Tar oss tilt fots och med buss till olika strander runtom Itacaré. Bor flott pa en pousada, betalar mindre an brukligt pga lagsasong. Vi har bada varit drabbade av den lite jobbigare sortens diarré under fem dagar. Jag kallar det inkontinensdirre ;) da vi maste ga omdelebart, annars hander det olyckor.. Manga hopp bakom buskar och snar har det blivit. Nu borjar det stabilisera sig lite. Imorgon aker vi vidare till Trancoso, ytterligare ett strandparadis enligt dem som vet. Sju timmars bussresa.

DET KOMMER FOTON SNART!

Salvador; Brasilien

Sa ar vi tillbaka i Brasilien. Salvador ar (i likhet med Paraty) ett turistghetto, en segregerad stad dar den gamla koloniala delen bevarats for turister.

Poliser ar utlokaliserade runtom i den gamla staden for att vi ska kanna oss sakra. Men gar vi utanfor ¨granserna¨ ar fattigdomen och risken att bli ranad uttalad. Det ar en schimar, bakom fasaden vilar tung fattigdom, for att ata och dricka gott, och roa oss, ar det nodvandigt att satta pa sig skygglapparna.

Vi bodde forsta natten pa ett vandrahem som var smutsigt och hade kackerlackor, men receptionisten var trevlig. Trots att vi inte forstod varandra med spraket hade vi kul anda. Vi bytte till ett battre vandrahem. En sen kvall tankte vi att vi skulle vaga oss in pa en bar dar enbart Brassar satt, for att komma bort ifran turisthaken. Erik fick omdelbart skamliga forslag medan jag var och kopte ol. Efter att tag kom samma kvinna, som givit Erik skamliga bud, fram och nop oss bada i skinnet och gjorde det klart for oss att vi inte var valkommna pga var ljusa hy. Vi drack upp och och skulle till att ga. Stamningen var fientlig. Gulp.. dorren var reglad och last.. en kort sekund panik innan ngn hjalpte oss ut... Sa mkt for att ga pa lokalt hak. Detta ar dock inte representativt for Brasilien!

Bolivia; Coroico

Efter djungeln i tre dagar var det skont att komma tillbaka till byn Rurrenbaque.Vi slog oss igenom djungelstigen med machete, i ordets ratta bemarkelse! Vi flog mellan Rurre och Las Paz (en av Bolivias huvudstader, den anadra ar Sucre, Boliva har tva) i ett litet plan for16 passagerare. Det minsta vi flugit i - ett aventyr i sig...Vi kom nara bergen. Tyvarr flyttade de om oss sa vi fick vanta 10 timmar pa flygplatsen i La Paz nar vi skulle dit och overnatten nar vi skulle hem. Vi hade inga pengar kvar, det fanns inga bankomater, det var sondag och ingen bank att vaxla pengar pa. Vi ville inte sova pa gatan... Det loste sig genom att var tour operator lanade oss ngr riksdaler...pust...ingen gata alltsa... Inga argument bet pa flygbolaget Amazonas, de hade bestamt sig for att helt sonika andra vara flygningar... Det var bara att ratta sig i ledet (efter att Sophia stallt till med en scen pa flygbolagets kontor...).

Nar vi var tillbaka i La Paz tog vi bussen till Coroico, en bergsby norr over dar Anderna moter Amazonas, Whoah! Haftigt och sa underbart vackert, finns inte ord att beskriva...Grona berg, med snobekladda toppar, som som moter molnen. Varmt och behagligt.

Vi bodde hos tva hippies och deras tva barn ( han var fran Schweiz och hon fran Boliva) och de praktiserade yoga och massage i ngn new age stil. Jag, Sophia, tog en massaga, jag var nagorlunda i balans, fick jag veta... De serverades hemgjord glass, mums! Inget  vi varit bortskamda med i Bolivia direkt. Vi vandrade i bergen en dag och hade garna stannat ngr dagar till, men var tvugna att lamna byn efter tva natter da vi hade ett flyg inbokat till Salvador i Brasilien. Vi ville stanna! Gudomligt vackert!

Bolivia, Rurrenbaque - Amazonas

Efter att ha vantat 10 timmar pa flygplatsen i La Paz kom vi sa antligen ivag till Rurre. Val framme vart vi motta av den representant som vi bokat in oss pa en amazonas-lodge med hikingturer. Forsta natten i Rurre bodde vi pa hostel for att sedan ta baten upp langs floden Tuichi norrut mot Madidi National Park. Flodturen tog ca 3h och bjod pa fina landskap langs turen.

Framme vid lodgen fick vi varat rum tilldelat och bjods pa lunch. Alla maltider var rejalt tilltagna sa det gick inte direkt nagon nod pa oss under tiden.
Boendet var ganska enkelt med hyddor med oppet mellan tak och vaggar. Sangen var tackt med myggnat och lyse pa kvallen var stearinljus. Mysigt! Dessutom med alla djungelns ljud runtomkring.
Pa dagtid gick vi tva treks om dagen, en pa formiddagen och en pa eftermiddagen. Vi gick i laglandsregnskog med mycket stora, maktiga, trad. Vi fick forklrat av var guide vilka vaxter som anvands for medicinalt bruk och vilka vaxter de anvande som nyttovaxter, till byggnadsmaterial etc.

Djur sag vi ocksa. Mycket faglar.. Red Mackaw (det vi kallar for sor rod papegoja) milliparrot (gron papegoja) kolibri, whitechested Tucan.
Dessutom en del olika apor: Tamarind monkey, Black spider monkey, red howled monkey och Pecari(vildgris) samt varlden storsta gnagare Cappibara (kan beskrivas som ett stort marsvin med mankhojd pa ca 60 cm.)
Vi Sag dessutom spar av Tapir och horde den, men tyvarr sag vi den aldrig (den ar valdigt skygg)

Totalt stannade vi 3 dagar i lagret och ar nu ater i Rurrenbaque dar vi skulle ha tagit planet nu ikvall, men Bolivias flygbolag ar snygga och har bokat om oss till imorgon utan att fraga oss om det var ok. Inte mycket man kan gora at det har tyvarr..
Forhoppningsvis far vi platser pa planet imorgon bitti och kan ta oss vidare till Coroico, en stad norr om la Paz dar Anderna moter Amazonas. Vi tror att det kan bli riktigt bra dar!

Sucre

Efter fler dagae och natter i vildmarken har vi andats ut i Sucre, en sot stad med kolonial pragling pa hus och arkitekur, i alla fall i de centrala delarna; gamla staden. Vi bodde bra pa Casa verde B&B; skon sang, varm dusch och frukost som var ngt battre an vad vi ar vana vid. Vi har besokt den lokala markanden och atit den basta korvmackan nagosin, mums, slurp sa var den smkrika, saftiga och syrliga korven uppaten! Erik har varit sjuk igen med feber och diarré, men mar nu battre. Tanken var att ga tillbaka dagen darpa for att ata en korvmacka till, men vagade inte pga Eriks mage...

Vi sitter nu pa flyplatsen i La Paz och vantar in vart flyg till Rurrenbaque, norrover. Vi ska sedan vidare till Madida nationalpark dar vi ska bo i djungeln (Madidi ecolodge) och ga pa guidade djugelturer 3 dagar/tva natter. Madidi ar tydligen den mest bevarade regnskogen, och den mest artrika, av dem alla i Amazonas. Efter en natts fard pa buss fran Sucre ar vi forvanansvart pigga, naja, inte lika trotta som vi brukar vara eftersom vi hade stora skona saten som kunde fallas tillbaka i horisontellt lage. Skont!!! Bra bussresa. I ovrigr har trafikupplevelserna har i Boliva varit ganska otacka emellanat.

Hors efter djungeln!

Kramar
Sophai & Erik

Bolivia, jeepsafari i sydvastra delarna av landet och Sucre

Efter vackra Tupiza, dar forresten stjarnorna lyste klarare an nagonsin, himlen sag nastan artificiell ut, var det dags att utforska de sydvastra delarna med jeep under fyra dagar. Vi reste med de tva australiensarna, vi var fyra resenarer i jeepen samt chauffor och guide.

Vi hade turen att fa en engelsktalande guide, rara Nancy var underbar som person och tog verkligen hand om oss. Vi blev hembjudna till hennes familj, vilket vi tackade ja till utan att tveka. Tyvarr sa var hon tvungen att arbeta istallet. Dessa dagar laggs till de basta hittills pa resan. Vi akte over berg och floder,

langs med sjoar i olika farger (en var rod pga mineralrikt vatten),

sag flamingos

och badade i heta kallor och sag gejsrar med magma som pyrde och bubblade.

Vi var ett trevligt sallskap om 8 personer, som vi umgicks med, totalt 12 med samtliga jeepar. Varannan person pa resan var magsjuk, det var skytteltrafik till toaletterna. Sophia, klarade sig av ngn anledning men Erik blev sjuk med hog feber, svettningar och diarre. Alla kande av altituden pa mellan 4000 och 5000 m, vi hade huvudvark, svart att andas och att sova. Hjartat slog som om en panikangestattack var pa vag, bade for Erik och mig. Det blev trogare att rora pa sig och vi blev andfadda av minsta rorelse. Huvudattraktionen pa safarin var salt falts, dvs saltoken, 13000 kvadratmeter oken av salt. Det ar regnperiod sa det var ngn dm regnvatten avanpa saltoknen, vilket gjorde att himlen reflekteras pa i vattnet och gransen mellan himmel och land suddades ut. Sa otroligt vackert och haftigt!

Nu har vi precis anlant till Sucre efter en nattresa med buss. Motorstopp pa vagen, overhettad motor, men kom ivag till slut. Nu ska vi vila och fortsatta att planera resan.

Vi gillar verkligen Bolivia, hojdpunkten hittills! Vi mar bra och njuer av varenda minut. Om detta var en resa som skulle stilla resebegaret har den fatt motsatt effekt...

Varmaste kramarna

Sophia och Erik  

Bolivia,Tupiza

Vi har haft vara allra mest fantastiska dagar i Tupiza och i sydvastra Bolivia sedan resans borjan. Vi korsade gransen fran Argentina till Bolivia till fots efter en natts fard med buss. Darefter koade vi i timmar for att komma in i Bolivia.

Vi traffade ett par fran Australien i kon som vi sedan kom att resa med de senaste dagarna. Det kunde ha borjat battre, Erik hade av ngn anledning fatt sin ryggsack nedsmutsad med bajs... Varifran det kommer fortaljer inte historien... Vi stod i kon in till landet och undrade varfor det luktade sa mkt bajs (och anklade de andra i kon, tyst for oss sjalva, for att inte tvatta sig ordentligt) sa var det vi som stank!!! Det var inte forren dagen darpa som jag, Sophia, upptackte att bajslukten fortfarande hangde kvar i rummet pa vandrarhemmet, vande upp och ner pa Eriks vaska, och dar satt kakor av intorkat bajs...

Omradet runt Tupiza ar enligt vart tycke det hittills vackraste landskapet vi sett. Ett landskap med oken, roda berg och kaktusar, sa som det brukar se ut i vilda western filmer. Sa bedarande!!! Vi tog en 5 timmars hasttur ut i oknen och antligen fick Erik leva ut sin inre cowboy, med cowboyhatt, det var bara lasson som saknades. Hastarna var inte valdresserade och Sophia var riktigt radd, det slutade med att guiden, (skulle igentligen inte kalla honom guide for han forsatte oss i fysisk fara) fick leda min hast bredvid sin egen.

Hastarna lydde inte, gjorde som de sjalva onskade och kunde plotsligt satta fart i galopp, jag trodde jag skulle ramla av och gora mig riktigt illa. Krampade pa hastryggen. Erik tyckte daremot det var kul att inte ha pli pa sin hast och att plotsligt forsattas i galopp, det verkar ligger nara hans ide om att leka cowboy.

En av hastarna forsokte kicka av en i gruppen, samma hast smet ocksa och kom rusande langs med bilvagen... Njot oerhort av landskapet, mindre av ridningen.