Vi traffade ett par fran Australien i kon som vi sedan kom att resa med de senaste dagarna. Det kunde ha borjat battre, Erik hade av ngn anledning fatt sin ryggsack nedsmutsad med bajs... Varifran det kommer fortaljer inte historien... Vi stod i kon in till landet och undrade varfor det luktade sa mkt bajs (och anklade de andra i kon, tyst for oss sjalva, for att inte tvatta sig ordentligt) sa var det vi som stank!!! Det var inte forren dagen darpa som jag, Sophia, upptackte att bajslukten fortfarande hangde kvar i rummet pa vandrarhemmet, vande upp och ner pa Eriks vaska, och dar satt kakor av intorkat bajs...
Omradet runt Tupiza ar enligt vart tycke det hittills vackraste landskapet vi sett. Ett landskap med oken, roda berg och kaktusar, sa som det brukar se ut i vilda western filmer. Sa bedarande!!! Vi tog en 5 timmars hasttur ut i oknen och antligen fick Erik leva ut sin inre cowboy, med cowboyhatt, det var bara lasson som saknades. Hastarna var inte valdresserade och Sophia var riktigt radd, det slutade med att guiden, (skulle igentligen inte kalla honom guide for han forsatte oss i fysisk fara) fick leda min hast bredvid sin egen.
Hastarna lydde inte, gjorde som de sjalva onskade och kunde plotsligt satta fart i galopp, jag trodde jag skulle ramla av och gora mig riktigt illa. Krampade pa hastryggen. Erik tyckte daremot det var kul att inte ha pli pa sin hast och att plotsligt forsattas i galopp, det verkar ligger nara hans ide om att leka cowboy.
En av hastarna forsokte kicka av en i gruppen, samma hast smet ocksa och kom rusande langs med bilvagen... Njot oerhort av landskapet, mindre av ridningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar