Saigon forts.

Saigon ar verkligen en metropol med sina 8-10 miljoner invanare. Trafiken ar inte lika brutal och oforutsagbar som i Hanoi men fortfarande extremt oorganiserad med vara svenska matt matt. Jag ar livradd nar jag gar over de flerfiliga vagarna utan overgangsstalle, men blir inte lika stel av fasa som i Hanoi...

Mamma Mia vad vi njuter av mat och dryck har i Saigon (numera kallad Hoi Chi Ming City men av bekvamlighet anvander jag det kortare namnet). I eftermiddags, sluta nu las ni som anser att mattlighet ar en dygd for karaktaren!!!!..., gick vi pa glassbar och bestallda glassfondue, och vi bestallde in 14!!! glasskulor att dela pa... (det var ju sa manga smaker och vi ville ju prova gront te, risglass etc). Hihihi, dekadens och hedonism ar min religion. Har upptackt att Erik sallar sig hit ocksa. Igar at han fyra wienerbrod och bakelser under loppet av nagra timmar. Sa fort vi gar forbi ett konditori ar Erik framme med nasan... :). Igar kvall hamande vi pa en utsokt restaurang och avnjot rakrullar i rispapper (springrolls), mor biff och grillade ostron, mums!!!! Inhyst i en vacker fransk kolonial byggnad med hogt i tak, pelare och vida ytor var aven den estetiska upplevelsen en lisa for sjalen. Ikvall har vi bokat bord pa en popular restaurang som varnar om gatubarn. De som jobbar dar ar fore detta gatubarn som far mojligheten att trana sig inom restaurangbranschen och som sedan gar vidare som anstallda inom branschen.

Idag har vi i ovrigt varit och besokt de tunnlar som Vietcom (kommunisterna under vietnamkriget) skapade och som gar under marken i tre plan. Det var lite makabert tyckte vi eftersom det var lite spektakel over utflykten, men det var trots allt anda intressant att fa trada ner i tunnlarna (aven om de var forstorade for turister).


Vi lagger upp bilder sa snart vi kommer over en internetuppkoppling som ar tillrackligt snabb.

Kram
Sophia & Erik

Saigon

Vi anlande med buss till Saigon imorse. En halv dag har gatt och vi har hunnit med ett besok pa war remnant museum, om vietnamkriget, och besok pa den storsta markanden i staden, dar vi testat olika vietnamesiska specialiteter. Allt var inte en kulinarisk upplevelse, betoningen lag snarare pa upplevelsen att testa nytt som man inte ens vet vad det ar. Vi har nog inte atit hund eller katt i alla fall... Hund och katt serverad pa en del restauranger. Vara motorcykelguider (se nedan om detta aventyr) berattade att de avnjot bade hund och katt. Jag fragade var deras grans gar, de svarade att de inte hade nagon. De at t o m ratta, daremot inte larver, vilket tydligen ar ganska vanligt i norra delen av landet.

Vi har de senaste tva dagarna akt bakpa varsin motorcykel genom de centralare delarna av Vietnam, mkt for att komm abort ifran de uppenbara tursitstraken och for att se mer av landsbyggden och naturen. Det var harligt att cruisa langs med vagarna. Vi overnattade i en by, pa en sa kallad "homestay", vi fick dock inte sova i samma hus som lokalbefolkningen, utan fick en egen mycket enkel stuga. Under oss (stugorna i byarna ar ofta sa kallade longhouses, dvs de ar byggda pa palar) sprang grisar, hundar, kycklingar etc. Vi somnade och vaknade till diverse olika djurlaten... Vi besokte bl a ngr maktiga vattenfall och en sidenfabrik langs med vagen. Sidenfabriken larde oss hur tyget blir till fran fjarilspuppan till det fardiga stycket.

I eftermiddag ska vi forsoka fa lite massage pa ngt institut, jag (Sophia) har dragit pa mig en strackning i ryggen, troligtvis av att sitta stelt pa en motorcykel i tva dagar. Eriks mage har aterhamtat sig mkt fint och ingen ny toadramatik finns att rapportera om (hihihi).

Allra varmaste kramen
onskar Soffe & Ekke

Dalat

Ja, ingen asienluff utan atminstonde en diarrehistoria (angaende Eriks forra inlagg...). Anlande till Dalat idag. Har bokat in lite turer vi ska gora framover. Imorgon ska vi agna oss at "canyoning", dvs klattra ner for vattenfall och hoppa fran dem etc. Ska bli kul :). Runt Dalat finns det gott om grona dalar och vattenfall. Det var hit fransmannen drog for att undkomma kustens hetta, hettan har varit tarande, jag och Erik klarar hundra meter typ innan vi maste hoppa in pa ngn servering for att dricka ngt kallt vid en flakt...

Nu ar det mer flaktande vindar som galler.

Hoi An II

Hoi an har varit en trevlig bekantskap! Igar at vi pa centrala Vietnams finaste resaturang, och maten, den var god! Inriktningen var Vietnamesisk med en knorr. Inredningen i resaturangen var av yppersta klass med en avslappnad stamning. Idag har vi softat och sippat drinkar pa lugna superfina oaser till stadstradgardar.
Nagra saker har dock hant som oroat stamningen har i Hoi An, speciellt for mig. Nar vi anlande och skulle checka in pa hotell upptackte jag att jag glomt mitt pass i Hue pa det forra hotellet..ville bara sjunka genom golvet och samtidigt skrika rakt ut. Emellertid sa ordnade det sig bra da hotellet har smidigt kunde skicka efter det och jag fick det dagen efter. Puh!
Smolk nr 2 i bagaren ar att vi bada varit lite daliga i magen, antagligen efter ngt vi atit. Jag rakade ut for den varsta incidenten da jag skulle ga pa toaletten pa en restaurang vi satt pa. Det var riktigt panik och dumpningen tog ganska lang tid.. sa det blev ko utanfor (och dorren var lovtunn sa man horde vad jag holl pa med om man sager sa..) nar jag antligen var klar upptackte jag till min forskrackelse att toaletten inte gick att spola.. Forsokte med alla medel i angorna fran vad som var i toalettstolen, men det gick helt enkelt inte att spola.. Fick ga ut med svansen mellan benen och skamset saga till de i kon att det inte var lage att ga in dar just nu.. Ville egentligen springa darifran i full fart, men vi satt till slut och drack klart det vi paborjat.. sant ar livet..!
Nu vantar vi pa nattbussen som ska ta oss till Dalat via Nha trang (12+5 tim) Tyvarr hinner vi inte lagga upp bilder idag, men uppdatering lovas snart..
Svalkande vindar lar blasa i Dalat da det ligger pa hoglandet i centrala Vietnam. Det ska bli skont da kvicksilvret krupit upp emot 40 gr 4 dagar i rad nu...

Varma kramar
Erik & Sophia

Hoi An

Forsta kvallen i Hoi An. Vi anlande med buss och har unnat oss ett riktigt bra hotell med hog standard. Vi har idag aven njutit av de lokala delikatesserna "white rose" (ngn typ av friterad pannkaka med rora av tomat, kottfars samt dumplings. Middagen avnjots pa en nastintill "lyxrestaurang", pa uteservering som vetter mot floden som rinner genom staden. Nu ar vi sa matta att vi nasten mar illa, min tonfisk var oemotstandlig, Eriks rakor super.. Men kanske mar vi lite illa for att vi atit ngt daligt...det far natten utvisa.. Tur att vi sover pa ett hotell med ett badrum lika stort som vart sovrum/vardagsrum hemma (ja, rummet ar nog storre an var etta faktiskt och det till det modesta priset av 160 kr per natt.

Hoi An har en mkt speciell pragel idag da den framst verkar tjana som tursitattraktion. Fran 1400-talet var det en val frekventerad hamnstad for handel vad galler framfor allt silke. Den besparades bombningar under kriget, vilket var en uppgorelse mellan bada parter, vilket har resulterat i att de traditionella vietnamesiska husen fortfarande star kvar (med hjalp av restaurering och turism). Det ar en mkt turistisk stad, pa gransen till artificiell, men ack sa charmig! Tank er gamla asiatiska hus i pastellfarger med en flod som rinner genom staden, upplyst av silkeslampor i morkret. Vi tanker stanna har i tva natter och unna oss detta skona hotell, i normala fall sover vi for mellan 20-40 kr natten pa olika hostel. Vi kanske later sy upp ngr plagg har i stan da Hoi An ar kant for sina mattsydda klader i bade siden, silke och bomull.

God natt
Kram
Sophia & Erik

Hue

Efter en mardromsresa pa 17 timmar pa buss (det sades att det skulle ta 13-14 timmar), pa liggsate.. Ja, vi fick alltsa ligga ner hela resan. Vi sager: Aldrig mer!!! Hellre da sitta och sova. Vi lag langst bak, langst upp, bredvid tre andra vietnameser. Baddarena ar till for vietnamesiska matt matt (for en gangs skull har jag genomsnittlig langd) och Erik fick inte plats. Vi satt upp med krum rygg emellanat och kippade efter andan vid de sma lufthalen i taket. Det var ett dramatsikt dygn innan vi kom ivag soderover. Tankte ta en lokal buss men hoppade av da vi fick lite obehagliga vibbar. Akte tillbaka till Hanoi med taxi fran busstationen och desperata som vi var att komma ivag fran Hanoi kopte vi en bussresa fran privat bussbolag till rejalt overpris... Nar vi val skulle kliva pa bussen, ett dygn senare, blev det jidder och aggressiva toner. Vi hade kopt tva biljetter, men enbart blivit inbokade pa ett sate... Neeejjjjj.... Trodde vi blivit lurade... Men det loste sig med lite snack, som tur var...

Nu ar vi i Hue, som ar listat pa UNESCOS varldsarvslista for sin gamla ringmur och byggnadsverk tillhorande 1800-talets kejsardynastier. Vi har cyklat innanfor muren, besokt den gamal kejsarstaden och druckit ol pa en mysig tradgardsservering. Allt planerande och alla turer har emellertid tagit ut sin ratt och vi har varit trotta och sega idag, knappt sa vi orkat prata i hela meningar. Men vi har anda haft det mysigt! Jag utmanade mig sjalv med att cykla i dag (Hue kan dock inte tillnarmelsevis mata sig med Hanoi) men gor Erik frustrerad for jag sitter och skriker desperat och kliver av cykeln i svangarna och vid moten. Jag litar helt enkelt inte pa alla mopedister (eller pa mig sjalv i denna trafik) som bara tutar och kor... I am facing my fears... ;) Tyvarr ar detta en mkt turistig stad och vi tanker aka imorgon redan. Denna gang med lite framforhallning gallande bussar.

Det ar varmt och vi gar med en standig klibbighet, kladerna ar konstant blota av svett och de surnar och stinker apa da de inte hinner torka.. Detta ar ett problen vi dragits med sedan Malaysia, vi har ju agnat oss at en hel del fysisk vandring. Men det ar bara att acceptera. Vi ar solbranda, jag ar rejalt brun men fick kommentaren idag av Erik att det ser morbitt ut da min ena axel ar sonderbrand och huden lossnat och det bruna konstrasteras mot en "fin" rosa farg (tyvarr ar det enbart den solexponerande huden som ar bun, vi gar ju inte direkt med bikin om dagarna) . Erik ar rosa, cerise narmare bestamt pa nastippen.... Vi glomde bada att smorja in oss med solskyddsfaktor 30 nar vi vandrade upp i Sapa.

Idag har vi atit gott och blivit rejalt tillfredsstallda, vi har tagit igen det vi forlorade pa bussresan da vi varken at och drack for att slipa ga pa toan... Till middag serverades bland annat vietnamesisk fylld pannkaka med penissas... Jag exploderade av skatt medan Erik lyckades behalla sitt pokerface under detta underbara tillfalle av felsagning. Vad servitrisen menade var ju saklart peanutsas... hahaha dessa bevingade tillfallen... som blir till citat att minnas.

God natt alla vara kara onskar
Sophia & Erik

Tidigare inlagg uppdateras med bilder idag!

Halong Bay

Tyvarr inga bilder denna gang heller, men vi uppdaterar med bilder imorgon eller snart..
Sapa var en underbar bekantskap med vidder man inte trodde fanns, Magnifikt! Atertaget till Hanoi fran Sapa tillbringades denna gang i sovkupe pa ett nattag vilket var betydligt skonare an trabanken pa vagen upp.. Direkt vid ankomst till Hanoi bar det av mot Halong bay, ca 3 tim oster om Hanoi. Har hade vi bokat en 2 dagars kryssning pa en gammal vietnamesisk "junk". Landskapet var lika magnifikt som man hade sett pa bilder innan vi akte: en skargard av kalkstensklippor skjuter upp ur vattnet pa ett valdigt dramatiskt sett. De lokala kallar det ocksa for drakens flykt. (Det ser ut som en drake som simmar upp och ner i vattnet.) Svart att beskriva i ord.. Nu tillbaka i Hanoi igen men aker ikvall soderut mot Hue (13 timmar med nattbuss) For ovrigt provar vi oss fram i det kulinariska Vietnam. Bast hittills har vi funnit Bun Bo, en slags nudelsoppa med farska orter, biff, notter och massor av annat gott! Vi hoppas finna fler favoriter under resans gang.. Gatustandens mat ar ocksa bra och vi provar oss fram aven har, getskinn kanske det mest ovanligaste hittills. Gott att grilla!
Varma Kramar Erik & Sophia

SAPA

Vilken fantastisk dag! Vi borjade med en harlig frukost pa ytterligare ett i raden av alla franskinfluerade cafeer i Vietnam (Frankrike har ju som bekant satt sin pragel pa landet utifran vissa aspekter). Darefter begav vi oss till bergen, och vilken vandring sedan! Magi ar ordet. Vi hakade pa nagra av Black Hmong folket under vandringens gang, i detta fall tva kvinnor, som tog oss med till deras by och deras hem. Vi blev inbjudna att halsa pa deras familjemedlemmar. Vi blev aven erbjudna middag och det lokala risbrannvinet. De ar sa vanliga och tillmotesgande och skiljer sig fran vietnameserna som tyvarr ibalnd ser lite for manga dollartecken i utlandska resenarer. Noteras bor att dessa individer av "hilltribes" inte betraktar sig som vietnameser och talar inte heller vietnamesiska, utan har sitt eget sprak. En annan etnisk grupp som vi bekantade oss med ytligt i Bac Ha ar Flower Hmong. Imorgon ska vi vandra i en annan region och besoka Red Dzao (som ocksa har sitt eget sprak och sina karakteristiska kladedrakter), forhoppningsvis ar de lika tillmotesgaende som Black H mong. Dessa olika kladedrakter, oj, vad imponernade, man tror det ar en saga! Den ena drakten mer fantsifull an den andra. Idag sag vi tva kvinnor tillhorande en etnisk minioritet som vi annu inte kanner till och som hade hattar som sag ut peruker av rastaflator med radiosandare pa toppen.. Ja, ni fattar att man hapnar!? ... Det ar svart att beskriva denna skonhet vi upplever har i norra vietnam, inte langt fran gransen till Kina. Risfalt i plataer, immiga ymnigt grona bergstoppar, vattenfall, backar och floder som sipprar fram och som vi hoppar over. Vissa stallen ar utmanande trekking och idag drattade jag pa andran tva ganger och blev lerig fran topp till ta. Leran var i samma farg som den omisskanliga diarrefargen: gul-ljus-brun, och jag hade hela rumpan full.. Om inte det var tillrackligt landade jag i en stor hog med bajs fran vattenbuffel... Hahaha, Jag och Erik skrattade gott... hahaha :). Jag fick ta mig till en back och tvatta mig bast jag kunde, kla av mig och skolja genom shortsen. Som tur var hade jag ett par regnbyxor i vaskan som fick tjana som stallforetradande brallor... Vattenbufflarna gar for ovrigt och betar langs med bergsstigarna, men de ar inte alls aggressiva vad vi erfarit an sa lange... Pa vag hem till Sapa fran vandringen i bergen akte vi bakpa varsin motorcykel. En varm dusch, pasta (Sapa, dar vi tagit in pa hostel och den by vilken vi utgar ifran pa vara vandringar, ar turistig och italienska restauranger finns faktiskt...) och tva glas rodvin senare och vi var hela och rena igen...

God natt

Varmaste kramen familj och vanner
Sophia & Erik

HANOI-BAC HA-SAPA

Nu hả vi varit i Vietnam i ngr dagar. Hanoi ả en fullkomligt galen stad... Malaria, tyfus, matforgiftning, slang ẻ i vaggen.. hả ả det tragfiken som ả farlig. Ingen stannar nả man gar over flerfiliga bilvagar!!! Jg hả upptackt att jag hảr ytterligare en fobi, namligen trafikfobi... Jag trodde jag skulle do varje gang jag gick over en gâta(och det gỏ man vả 5 e min), jag skrek hogt och maste ha varie en rolig syn for vietnameserna, som fron den dagen de kan ta sina forsta steg, obehindrat lả sig ta sig fram i trafiken. Man far helt sonika ga ut pa gâtan och hoppas de miljontals mopparna och bilarna stannar. De tutar och kor runt benen pa en, ja vilket grymt kaos. Jag hả aldrig varit sa nẩra hjartattack... Jag gillar Hanoi, det ả en stad av en blandning av áien och influenser fran Franska kolonialismen. Pittoreska sma hús, samtidigt som det ar nedganget och slitet. Vi ater nudelsoppa pa gatan, varvat med att sippa vin fran dyra franska cafeer. Vi bodde in the old quarter, spannande kvarter. Jag gillar staden for helheten, snarare an att jag kan peka ut enskilda attraktioner. Min kamera blev stulen i Hanoi. Tyvarr kan vi dả inte lagga upp bilder pa bloggen, far se om det funkar med Eriks kamera. Alla 100 tals bilder jag tagit pa platser jag alridg mẻr kommer att besoka, sorgligt...

Nu ả vi i norra Vietnam, i bergsbyarna. Vi trekkar pa hoga hojder. Silhuetten med grona berg och risodlingar i etapper lángs med berget ar bland det vackraste vi sett, Vi ả hanforda. Lagg till de fargglatt kladda etniska kvinnorna som tillhor minioritetsstammarna, ả upplevelsen ảr obetalbar. Imorgon ska vi trekka ca en mil lángs med en bergskam. Lite smolk i bagaren kommer man ju alldig ifran nảr man rểser.. Det fortar lite att vi standigt blir lurade. Man kanner sig ranad ibland. Man koper ngt pa en marknad (vi vảr for ovrigt pa den mést omtalade marknaden i regionen idag dảr det saljdes grisar, hundar, sjalar, smycket, hembrant risvin (viket vi smakade) etc och prutar ned priset till en tredjedel och inser efter en stund att man i alla fall betalat overpris. Vi holl pa att bli utkastade pa en lokalbuss for att vi vagrade betala 4 ggr sa mkt som lokalbefolkningen.. Tyvarr betalade vi for vi vảr trotta och hade suttit pa ett nattag i 8 timmar pa en trabank! Skamtar inte! Men i annat fall hade vi hoppat av och forsokt lósa det pa annat satt. Allt handlar om att pruta och att undvika att bli lurad, jamte alla de fatntastiska upplever vi far.

Gunung Mulu

Nasta anhalt pa resan var aven detta pa Borneo, i delstaten Sarawak strax soder om Brunei. Detta ar en nationalpark med stor bergig regnskog med rejala vaxtligheter, helt enkelt en annan typ av regnskog i jamforelse med laglandsregnskogen vid Kinabatangan. Har finns bla annat nagra av varldens storsta grottor som vi besokte. Den storsta grottan, Deer cave, beboddes av ca 3 miljoner fladdermoss och har fanns hogar med fladdermusbajs, till Sophias stora fortjusning!Vi gjorde aven en djungelvandring till Camp 5, ett lager mitt i djupaste djungeln, dar vi sov over infor den stora grejen: bestigningen upp till "the Pinnacles" (vilket ar kalkstensformationer vassa som sylar, som skjuter 45 m rakt upp i luften. Mkt unikt) En natt vandring pa bara 2,4 km men med en stigning pa 1200 m! Val uppe fick vi en makalos vy over stenformationerna! Vissa delar kandes mer an vertikala.. Nedstigningen blev besvarlig da det borjade regna och stenar och rotter blev riktigt hala. Sophia slog pa nagra riktiga vurpor utfor sluttningarna med skrapsar och blamarken som foljd. Som tur var kunde vi iaf bada ga och sta upp efter att vi kommit ned. Vi belonades med en ljummen ol och ett uppfriskande bad i den strommande floden som flot forbi campet dar vi huserade 2 natter.

Nu har vi kommit till Hanoi (vietnam) dar vi tillbringar var forsta dag. Har ar hetsigt mad alla motorcyklar men gemytlig stamning. En trevlig stad (men alldeles galen... halsar Sophia)!

Har blir det nagon dag till innan vi drar vidare till nya aventyr.

Erik under sin skonsomn pa flygplatsen natten mellan tva flyg.... (Sophias anmarkning)

Varmaste kramarna till familjemedlemmar och vanner!

Erik & Sophia

Efter 1,5 vecka

De sista dagarna pa Perhentian Island Besar tillbringade vi som de forsta, pa stranden.. Vi lyfte inte mer an ett finger eller tva. En dag tog vi oss ut och snorklade, fantastiska korallrev, fiskar i regnbagens alla farger och vi sag tre hajar!!! Den storsta var val ca 1,5 meter. Haftigt. Snorklingen runt Perhentian Island haller varldsklass och manga aker dit for att dyka eller snorkla. Malaysia ar ju muslimskt sa alkoholforsaljningen ar sparsam. Vi skattade gott, jag och Erik, at vad vi kallade for "olmannen", den person som hade stenkoll pa olen och all olforsaljning gick via honom. Han satt i sitt "olbas" pa restaurnagen i ett horn och kom hasande bort till borden vid bestallning, barfota, och grymtade "excuse me" nar han stallde ner olen pa bordet. Han var charmig, hihihi...

Vi har lamnat fastlandet for Borneo, Erik skriver om det, se naste stycke, men vill forekoma honom genom att namna att han ikvall bjod mig pa en riktigt harlig f-dags middag pa Italiensk restaurnag i Kota Kinabalu. Men usch va dyrt det ar i Malaysia, vi overstiger var resebudget varje dag... Trots att vi bor pa lusiga hostel...

Varmaste kramen fran fodelsedagstjejen Soffan och killen Erik

Herr E tar over spakarna:

Resan mellan Borneo och Perhentian vart jaktig. Fran borjan var det ett tight schema for att hinna mellan planbytet i Kuala Lumpur. Det vart inte battre av att planet som skulle ta oss till KL fran Kota Bharu var 1 timme och 20 min forsenat. De ursprunliga 2 timmarna mellan landning och start var plotsligt mkt mindre. Efter lite kohandel med personalen fick vi vara vaskor levererade till trappan nedanfor flygplanet och vi fick darifran rusa till incheckning i 35 gr varme med full ryggsack pa ryggen. Med 10 min varsel innan flygning checkade vi iaf in..

Val pa Borneo checakde vi in 1:a natten i Kota Kinabalu och drog sedan ivag direkt pa morgonen med en buss som tog oss till en lite by som heter Sukau och ligger i djupaste djungeln langs floden Kinabatangan. Dar fick vi plats pa ett mysigt B&B precis vid flodens strand. Vi sag tom apor pa var bakgard!

Har tog vi nagra turer pa floden och sag nagra av Borneos artspecifika faglar (nashorsfagel) och olika sorters apor(bla den, till utseendet, halvobscena och borneospecifka nasapan), samt den stora behallningen, en hel flock (ca 20-25) helt vilda Elefanter, den specifika sorten for Borneo, Pygmeelefanten. Maktigt var ordet. De stod och snaskade gras vid flodens kant och vi var i baten ca 2-3 m ifran dem och kunde se de pa kusligt nara hall.

Idag var Froken S fodelsedag och den firades bla med en 7 timmars bussresa tillbaka till KK.

Imorgon drar vi ivag Till Gunung Mulu National Park i centrala delen av Borneo. Dar ska vi forhoppningsvis Bestiga The Pinnacles och ga i Varldens storsta grottor. Mer om det senare!

Kramar!

/Herr E & Froken S

De forsta dagarna

Flyget gick bra, 15 timmar utan problem. Det borjade dramatiskt i Kulala Lumpor, inom en minut efter att vi klivit ur taxin fick jag ngt i ogat. Det rann, skavde och jag kunde inte titta med det ogat. Jag var overtygad om att jag var tvungen att ta mig till lakaren. Erik fick till slut se ngt och med en tops plockade han ut ett pyttelitet korn,... Knasigt att ett sadant litet korn kan stalla till sadan oreda... Lattade tog vi in pa hostel. Tog en dusch, vilket fick maskarna ur kakelfogen att titta ut.. Ja, ni kanner ju mig, maskfobi som jag har, men ar man forberedd sa accepterar man det. Kl 04 tog vi oss morgonen darpa till flyplatsen igen. Nu ar vi har, i paradiset Perhentian Island Besar, sanden ar som potatismjol, havet ar kristallklart, palmerna kantar stranden och hyddorna. Fjarilarna stora som handflatan, odlor och varaner samt apor i traden ovanfor vara huvuden. Det ar hog luftfuktighet, har fortf inte vant oss. Svart att sova da klimatet ar detsamma dygnet runt, dvs lika hog luftfuktighet, klibbigt och hetta. Pa natten kliver jag upp och laser pa verandan. Ljuden fran alla djur ar magiska, det star som ett larm fran dem. Fladdermossen flyger forbi vara huvuden sa nara att vi blir radda, men de har sina ekoloder... An sa langa har vi inte blivit knockade...

/Sophia

Grovplanerad rutt

Så här ser vår grovt planerade tur ut. Kuala Lumpur blir lite navet i vårt resande då många flyg kommer gå via där. Om denna planerade rutt kommer vara densamma som vi sedan verkligen gör får vi se.. Vad vi gör mellan de planerade hållpunkterna återstår också att se. Klart är iaf att Kuala Lumpur är landningsbanan vi nyttjar på söndag morgon. Resnerverna börjar närma sig..

Två nätter kvar

Hej alla goda vänner och kära!

Vi håller på för fullt med förberedelser. Jag är störtförkyld och snyter mig stup i kvarten och Erik lunkar på frisk än så länge. Imorgon sista arbetsdagen. Sedan flyg till Kuala Lumpur! Jiiipiiii!