De forsta dagarna

Flyget gick bra, 15 timmar utan problem. Det borjade dramatiskt i Kulala Lumpor, inom en minut efter att vi klivit ur taxin fick jag ngt i ogat. Det rann, skavde och jag kunde inte titta med det ogat. Jag var overtygad om att jag var tvungen att ta mig till lakaren. Erik fick till slut se ngt och med en tops plockade han ut ett pyttelitet korn,... Knasigt att ett sadant litet korn kan stalla till sadan oreda... Lattade tog vi in pa hostel. Tog en dusch, vilket fick maskarna ur kakelfogen att titta ut.. Ja, ni kanner ju mig, maskfobi som jag har, men ar man forberedd sa accepterar man det. Kl 04 tog vi oss morgonen darpa till flyplatsen igen. Nu ar vi har, i paradiset Perhentian Island Besar, sanden ar som potatismjol, havet ar kristallklart, palmerna kantar stranden och hyddorna. Fjarilarna stora som handflatan, odlor och varaner samt apor i traden ovanfor vara huvuden. Det ar hog luftfuktighet, har fortf inte vant oss. Svart att sova da klimatet ar detsamma dygnet runt, dvs lika hog luftfuktighet, klibbigt och hetta. Pa natten kliver jag upp och laser pa verandan. Ljuden fran alla djur ar magiska, det star som ett larm fran dem. Fladdermossen flyger forbi vara huvuden sa nara att vi blir radda, men de har sina ekoloder... An sa langa har vi inte blivit knockade...

/Sophia