Efter en mardromsresa pa 17 timmar pa buss (det sades att det skulle ta 13-14 timmar), pa liggsate.. Ja, vi fick alltsa ligga ner hela resan. Vi sager: Aldrig mer!!! Hellre da sitta och sova. Vi lag langst bak, langst upp, bredvid tre andra vietnameser. Baddarena ar till for vietnamesiska matt matt (for en gangs skull har jag genomsnittlig langd) och Erik fick inte plats. Vi satt upp med krum rygg emellanat och kippade efter andan vid de sma lufthalen i taket. Det var ett dramatsikt dygn innan vi kom ivag soderover. Tankte ta en lokal buss men hoppade av da vi fick lite obehagliga vibbar. Akte tillbaka till Hanoi med taxi fran busstationen och desperata som vi var att komma ivag fran Hanoi kopte vi en bussresa fran privat bussbolag till rejalt overpris... Nar vi val skulle kliva pa bussen, ett dygn senare, blev det jidder och aggressiva toner. Vi hade kopt tva biljetter, men enbart blivit inbokade pa ett sate... Neeejjjjj.... Trodde vi blivit lurade... Men det loste sig med lite snack, som tur var...
Nu ar vi i Hue, som ar listat pa UNESCOS varldsarvslista for sin gamla ringmur och byggnadsverk tillhorande 1800-talets kejsardynastier. Vi har cyklat innanfor muren, besokt den gamal kejsarstaden och druckit ol pa en mysig tradgardsservering. Allt planerande och alla turer har emellertid tagit ut sin ratt och vi har varit trotta och sega idag, knappt sa vi orkat prata i hela meningar. Men vi har anda haft det mysigt! Jag utmanade mig sjalv med att cykla i dag (Hue kan dock inte tillnarmelsevis mata sig med Hanoi) men gor Erik frustrerad for jag sitter och skriker desperat och kliver av cykeln i svangarna och vid moten. Jag litar helt enkelt inte pa alla mopedister (eller pa mig sjalv i denna trafik) som bara tutar och kor... I am facing my fears... ;) Tyvarr ar detta en mkt turistig stad och vi tanker aka imorgon redan. Denna gang med lite framforhallning gallande bussar.
Nu ar vi i Hue, som ar listat pa UNESCOS varldsarvslista for sin gamla ringmur och byggnadsverk tillhorande 1800-talets kejsardynastier. Vi har cyklat innanfor muren, besokt den gamal kejsarstaden och druckit ol pa en mysig tradgardsservering. Allt planerande och alla turer har emellertid tagit ut sin ratt och vi har varit trotta och sega idag, knappt sa vi orkat prata i hela meningar. Men vi har anda haft det mysigt! Jag utmanade mig sjalv med att cykla i dag (Hue kan dock inte tillnarmelsevis mata sig med Hanoi) men gor Erik frustrerad for jag sitter och skriker desperat och kliver av cykeln i svangarna och vid moten. Jag litar helt enkelt inte pa alla mopedister (eller pa mig sjalv i denna trafik) som bara tutar och kor... I am facing my fears... ;) Tyvarr ar detta en mkt turistig stad och vi tanker aka imorgon redan. Denna gang med lite framforhallning gallande bussar.
Det ar varmt och vi gar med en standig klibbighet, kladerna ar konstant blota av svett och de surnar och stinker apa da de inte hinner torka.. Detta ar ett problen vi dragits med sedan Malaysia, vi har ju agnat oss at en hel del fysisk vandring. Men det ar bara att acceptera. Vi ar solbranda, jag ar rejalt brun men fick kommentaren idag av Erik att det ser morbitt ut da min ena axel ar sonderbrand och huden lossnat och det bruna konstrasteras mot en "fin" rosa farg (tyvarr ar det enbart den solexponerande huden som ar bun, vi gar ju inte direkt med bikin om dagarna) . Erik ar rosa, cerise narmare bestamt pa nastippen.... Vi glomde bada att smorja in oss med solskyddsfaktor 30 nar vi vandrade upp i Sapa.
Idag har vi atit gott och blivit rejalt tillfredsstallda, vi har tagit igen det vi forlorade pa bussresan da vi varken at och drack for att slipa ga pa toan... Till middag serverades bland annat vietnamesisk fylld pannkaka med penissas... Jag exploderade av skatt medan Erik lyckades behalla sitt pokerface under detta underbara tillfalle av felsagning. Vad servitrisen menade var ju saklart peanutsas... hahaha dessa bevingade tillfallen... som blir till citat att minnas.
God natt alla vara kara onskar
Sophia & Erik
Tidigare inlagg uppdateras med bilder idag!
For ovrigt provar vi oss fram i det kulinariska Vietnam. Bast hittills har vi funnit Bun Bo, en slags nudelsoppa med farska orter, biff, notter och massor av annat gott! Vi hoppas finna fler favoriter under resans gang.. Gatustandens mat ar ocksa bra och vi provar oss fram aven har, getskinn kanske det mest ovanligaste hittills. Gott att grilla!
Darefter begav vi oss till bergen, och vilken vandring sedan! Magi ar ordet. 
Vi hakade pa nagra av Black Hmong folket under vandringens gang, i detta fall tva kvinnor, som tog oss med till deras by och deras hem. Vi blev inbjudna att halsa pa deras familjemedlemmar. Vi blev aven erbjudna middag och det lokala risbrannvinet. De ar sa vanliga och tillmotesgande och skiljer sig fran vietnameserna som tyvarr ibalnd ser lite for manga dollartecken i utlandska resenarer. Noteras bor att dessa individer av "hilltribes" inte betraktar sig som vietnameser och talar inte heller vietnamesiska, utan har sitt eget sprak. En annan etnisk grupp som vi bekantade oss med ytligt i Bac Ha ar Flower Hmong. Imorgon ska vi vandra i en annan region och besoka Red Dzao (som ocksa har sitt eget sprak och sina karakteristiska kladedrakter), forhoppningsvis ar de lika tillmotesgaende som Black H mong. 
Dessa olika kladedrakter, oj, vad imponernade, man tror det ar en saga! Den ena drakten mer fantsifull an den andra. Idag sag vi tva kvinnor tillhorande en etnisk minioritet som vi annu inte kanner till och som hade hattar som sag ut peruker av rastaflator med radiosandare pa toppen.. Ja, ni fattar att man hapnar!? ... Det ar svart att beskriva denna skonhet vi upplever har i norra vietnam, inte langt fran gransen till Kina. Risfalt i plataer, immiga ymnigt grona bergstoppar, vattenfall, backar och floder som sipprar fram och som vi hoppar over. Vissa stallen ar utmanande trekking och idag drattade jag pa andran tva ganger och blev lerig fran topp till ta. Leran var i samma farg som den omisskanliga diarrefargen: gul-ljus-brun, och jag hade hela rumpan full.. Om inte det var tillrackligt landade jag i en stor hog med bajs fran vattenbuffel... Hahaha, Jag och Erik skrattade gott... hahaha :). Jag fick ta mig till en back och tvatta mig bast jag kunde, kla av mig och skolja genom shortsen. Som tur var hade jag ett par regnbyxor i vaskan som fick tjana som stallforetradande brallor... Vattenbufflarna gar for ovrigt och betar langs med bergsstigarna, men de ar inte alls aggressiva vad vi erfarit an sa lange... Pa vag hem till Sapa fran vandringen i bergen akte vi bakpa varsin motorcykel. En varm dusch, pasta (Sapa, dar vi tagit in pa hostel och den by vilken vi utgar ifran pa vara vandringar, ar turistig och italienska restauranger finns faktiskt...) och tva glas rodvin senare och vi var hela och rena igen...
Jag gillar Hanoi, det ả en stad av en blandning av áien och influenser fran Franska kolonialismen. Pittoreska sma hús, samtidigt som det ar nedganget och slitet. Vi ater nudelsoppa pa gatan, varvat med att sippa vin fran dyra franska cafeer. Vi bodde in the old quarter, spannande kvarter. Jag gillar staden for helheten, snarare an att jag kan peka ut enskilda attraktioner. Min kamera blev stulen i Hanoi. Tyvarr kan vi dả inte lagga upp bilder pa bloggen, far se om det funkar med Eriks kamera. Alla 100 tals bilder jag tagit pa platser jag alridg mẻr kommer att besoka, sorgligt...
Lite smolk i bagaren kommer man ju alldig ifran nảr man rểser.. Det fortar lite att vi standigt blir lurade. Man kanner sig ranad ibland. Man koper ngt pa en marknad (vi vảr for ovrigt pa den mést omtalade marknaden i regionen idag dảr det saljdes grisar, hundar, sjalar, smycket, hembrant risvin (viket vi smakade) etc och prutar ned priset till en tredjedel och inser efter en stund att man i alla fall betalat overpris. 
Vi holl pa att bli utkastade pa en lokalbuss for att vi vagrade betala 4 ggr sa mkt som lokalbefolkningen.. Tyvarr betalade vi for vi vảr trotta och hade suttit pa ett nattag i 8 timmar pa en trabank! Skamtar inte! Men i annat fall hade vi hoppat av och forsokt lósa det pa annat satt. Allt handlar om att pruta och att undvika att bli lurad, jamte alla de fatntastiska upplever vi far.
Vi gjorde aven en djungelvandring till Camp 5, ett lager mitt i djupaste djungeln, dar vi sov over infor den stora grejen: bestigningen upp till "the Pinnacles" (vilket ar kalkstensformationer vassa som sylar, som skjuter 45 m rakt upp i luften. Mkt unikt) En natt vandring pa bara 2,4 km men med en stigning pa 1200 m! Val uppe fick vi en makalos vy over stenformationerna!
Vissa delar kandes mer an vertikala.. Nedstigningen blev besvarlig da det borjade regna och stenar och rotter blev riktigt hala.
Sophia slog pa nagra riktiga vurpor utfor sluttningarna med skrapsar och blamarken som foljd. Som tur var kunde vi iaf bada ga och sta upp efter att vi kommit ned. Vi belonades med en ljummen ol och ett uppfriskande bad i den strommande floden som flot forbi campet dar vi huserade 2 natter. 
Nu har vi kommit till Hanoi (vietnam) dar vi tillbringar var forsta dag. Har ar hetsigt mad alla motorcyklar men gemytlig stamning. En trevlig stad (men alldeles galen... halsar Sophia)! 
